Offentliga rummets värde: info

Poster

Om kommersialisering av det offentliga rummet.

Kollektivtrafiken i allmänhet, och omstigningsplatser i synnerhet, är en typ av offentlig plats som har stor potential för interaktion, samtal och möten mellan människor. Här finns förutsättningar som gör att steget mellan det passivt iakttagande till det aktivt kontaktsökande är litet. Det är också här som många människor spenderar tid, i transit, i väntan på buss eller tunnelbana. Kollektivtrafikens omstigningsplatser är, kort sagt, ett av våra viktigaste offentliga rum, och trots det är de ofta utformade som effektiva trafikmaskiner som sällan tar hänsyn till den mänskliga skalan.

Clare Cooper Marcus och Carolyn Francis gör i ”Urban Plazas” ur People Places: Design Guidelines for Urban Open Space, en kategorisering av publika uterum som beskriver deras respektive fysiska karaktär. De beskriver bland annat typer som ”gatutorget”, ”den kommersiella förgården” och ”den stora offentliga platsen”, som var och ett har olika symboliska och representativa funktioner. Medan det i Stockholm idag tycks finnas politiska och ekonomiska motiv till omsorg på utformningen av ”den stora offentliga platsen” eller ”den kommersiella förgården” (tillexempel Norra bantorget eller Sergels torg), så verkar inte motsvarande vilja finnas att satsa resurser på transitplatserna och busstorgen.

Kopplingen mellan konst, arkitektur och kollektivtrafik är inget nytt. Men medan stationerna i Stockholms tunnelbanenät gestaltats på ett omsorgsfullt sätt med inblandning från både arkitekter och konstnärer så framstår utformningen av omstigningsplatserna och busstorgen som anmärkningsvärt torftiga i jämförelse.

En aktör som däremot erkänner busstorgens (ekonomiska) värde är Clear Channel. En effektiv strategi som Clear Channel tillämpar för att öka mängden reklamplatser är att erbjuda ett antal servicetjänster i förbindelse med reklamplatserna. Tillexempel står Clear Channel för själva busskurerna och bänkarna, de tar hand om underhåll och rengöring, platserna blir upplysta och i vissa fall bekostar de även offentliga toaletter i anslutning till reklamplatserna. I många fall innebär det att staden helt har släppt utformningen och möbleringen av det offentliga rummet till en kommersiell aktör. Utformningen tillgodoser därför bara resenärernas mest basala behov medan den kommersiella avsändarens intressen gynnas maximalt. En viktig samhällsnytta går därigenom förlorad.

SL bedömer att de viktigaste knytpunkter och omstigningsplatser mellan trafikslag i kollektivtrafiken, förutom T-centralen och Slussen, är Gullmarsplan, Fridhemsplan, Danderyds sjukhus, Tekniska högskolan, Skanstull, Ropsten, Brommaplan och Liljeholmen. Av dessa är Clear Channel mest synliga och har de största anspråken i utformningen vid Tekniska högskolan, Ropsten och Brommaplan.

Enligt SLs statistik från 2013 sker 11 300 st påstigningar och 10 400 st avstigningar vid Brommaplan varje dag. Här finns 9 busskurer, varav tre dubbla och 12 st ”eurosize”-reklamplatser i busskurerna. Det finns 12 st bänkar med 36 st sittplatser. Totalt förfogar Clear Channel över 26 st reklamplatser i utomhusmiljön på Brommaplan. Det innebär att Brommaplan har högst mängd reklam per genompasserande när det gäller utomhusmiljön i Stockholm. Reklamen genererar ca 180 000 kr per vecka i intäkter till Clear Channel.

I stället för att överlåta utformningen av Brommaplan (eller andra busstorg för den delen) till en kommersiell aktör, skulle staden kunna låta fler kvaliteter och värden kunna vävas in i utformningen, inte bara trafikeffektivitet och reklam. Förslaget som illustreras här handlar om att skapa en social arkitektur i en mänsklig skala som prioriterar gångtrafikanter framför trafik. Det är en serie moduler som kan anpassas efter platsens riktningar och skapar en sekvens av rum utan baksidor. Sittytorna är generösa och förekommer både med och utan tak.

Den huvudsakliga förändringen av trafikmiljön är de snedställda fickor som utgör uppställningsplatser för bussarna, samtidigt som busstorget får växa ihop med platsen utanför tunnelbanan. På så vis slipper resenärer som ska byta trafikslag korsa en väg, vilket är helt i linje med trafikverkets rekommendationer. Orienterbarheten förbättras, liksom tillgängligheten och komforten för människor som rör sig till fots.

Slutligen handlar projektet som helhet om att uppvärdera busstorgen och omstigningsplatserna som några av våra viktigaste offentliga rum. Låt utformningen av dessa platser vara medveten och omsorgsfull, utan kommersiell avsändare.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s