Urban protes: info

Urban protes

Om utformning som exkluderar. Om arkitektur som metod för att hålla oönskade människor borta från publika platser. 

Frågan om exkluderande design har på senare tid aktualiserats i den mediala debatten i olika sammanhang. Fenomenet är en del av en internationell trend som handlar om att exkludera oönskade beteenden och personer från vissa platser med hjälp av utformning. Det kan tillexempel handla om fasadkanter som förses med piggar så att man inte kan sitta där eller bänkar som ges en lutning så att det inte går att ligga på dem.

Katrin Holmqvist-Sten, arkitekturhistoriker vid Centrum för regionalvetenskap i Umeå, har uttalat sig i en artikel i ETC från november förra året. ”Arkitektur och formgivning har alltid använts för att styra våra beteenden, och för att göra platser attraktivare och tryggare. Men det kan också användas för att styra bort beteenden som inte är önskvärda, som att bänkar formges så att de inte går att ligga på, eller sittplatser i parker som bara är för en person”, säger Katrin Holmqvist-Sten.

Att frågan lyfts är en nödvändighet, men har fram till nu varit till synes utan verkningskraft med tanke på att i stort sett alla de Stockholmsmiljöer som fått exemplifiera fenomenet fortfarande ser ut och verkar utestängande. Att inget förändrats är en tydlig indikation på att de fastighetsägare, politiker och tjänstemän som bär ansvar för utformningen av dessa platser inte vill se utslagna icke-konsumenter i stadsmiljön, och att de har för avsikt att upprätthålla dessa exkluderande system.

Projektets idé är att göra ett tillägg till en exkluderande design, en urban protes, som förändrar en plats och gör den funktionell och användbar. Syftet är att exponera den befintliga utformningens tillkortakommanden genom tillägget och samtidigt erbjuda just det som designen saknade, plats att uppehålla sig, sitta, vila, kanske umgås. En syntes av nöje och kritik.

Platsen för tillägget, Sergels torg, är symbolisk för idén om ett demokratiskt, offentligt rum som är till för alla. Det är en självklar samlingsplats för demonstrationer och manifestationer. Det är också här som konsumenter av exklusiv shopping trängs med samhällets utslagna. Sergels torg har varit och är skådeplats för många spänningar och intressekonflikter.

På senare tid har Sergels torg genomgått en upprustning och ytskiktsrenovering samtidigt som de kommersiella ytorna har expanderat. Inglasning av galleriadelen har varit uppe för diskussion och trots omfattande protester tycks dessa planer fortfarande vara aktuella. I samband med ombyggnation på det övre planet (gatunivå), har det gjorts ett temporärt tillägg, en gångbro, längs med den övre kanten på torgets norra sida. Gångbron stöttas av pelarpar som vilar på plåtfundament som står direkt på torgytan mellan den taktäckta och den öppna delen av Sergels torg. Dessa fundament hade varit en utmärkt möjlighet att utforma en uppskattad sittyta, men istället har de medvetet gjorts osittbara. Det är här den urbana protesen kommer in i bilden.

Protesen är en platsspecifik och skräddarsydd bänk i sex delar, som löper runt ett av fundamenten. Den är konstruerad för snabbast möjliga montage på plats, där delarna monteras i hop med hjälp av excenterlås, två vid varje möte. Efter montering blev bänken omedelbart befolkad och var ett till synes uppskattat inslag på Sergels torg. Den tycktes smälta in och bli en del av omgivningen och användes helt självklart av förbipasserande som ville vila, äta lunch, amma eller bara sitta en stund och titta på folk. I samband med medial uppmärksamhet (Dagens Nyheter 15/5) togs bänken ner, sex dagar efter uppförandet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s